Min första, egna hund. Jag var 21 år, och bodde nu i hus, och ville verkligen ha en egen hund. Jag såg en annons i Brukshunden om honom, och åkte ner och tittade. Jag fick ta honom med mig hem, och skicka pengar sen.

Charm låg i mitt knä, hela vägen från Helsingborg. Tyst och snäll. Han var så fin. Fyra månader gammal, men mycket social.

Charm var så lätt att ha med att göra. Han kom direkt när vi kallade på honom. Vi hade så roligt tillsammans. Charm höll verkligen reda på sin flock, och letade glatt upp oss när vi gömde oss för honom.

Så småningom gick vi nybörjarkurs, och tävlade lite lydnad. Jag hade aldrig tävlat tidigare, och i första lydnadsklass 1 fick vi 184 poäng. På andra tävlingen gjorde vi 192. Det var i Eslöv. Jag hade en PV, och Charm åkte i baksätet. Det var annat än nu med kombibilar.

Lite senare, började vi med tjänstehundsträning, skyddsträning och spår.

Jag ställde ut Charm några gånger på utställning. Han fick 1:a och Hp. På Svensk segrarutställning kom han 5:a i mellanklassen hanar, 18-24 månader.

Zack klarade appellen, och blev uppflyttad till lägre klass. Vi gjorde även bevaknings- och karaktärsprov.

En dag stod jag och bakade, och Charm var på tomten. Vi hade ingen grind, men Charm gick aldrig utanför tomten. Jag hörde hur en bil bromsade, och sedan en duns och ett gnällande.....

Det är inte sant, tänkte jag, och gick ut. Utanför, på vägen, stod en volvo, och längre bort, var Charm på väg bort. Jag ropade på honom, och han kom till mig. Vid mina fötter lade han sig. Jag fick hjälp att lägga honom i bilen, och ringde Alf. Han kom direkt och vi körde de 5 km till veterinären i Vä, Olle Nilsson. Halvvägs hörde vi små sparkar från Charm, och så blev det tyst. När vi kom fram bar vi in honom till veterinären. Han konstaterade att Charm var död. Han blev 22 månader gammal.

Jag hörde honom gå runt på natten, och trodde jag skulle bli tokig av sorg. Han var som ett barn för mig. Nästa dag kom Marie-Louise upp med hans syster Carola, så jag skulle få något att skingra tankarna på i sorgen. Ett stort tack till Marie-Louise, som alltid ställt upp.