Mac f. 1996 e Solhems Nalle u Jenny

Mac såldes 2005, och mår mycket bra. Han var vår 1999-2005. Vi skulle inte ha fler hästar på gården, men efter att ha träffat Mac, blev vi förälskade. Han var så söt med sina små öron och fina man. Vi, Elin och jag, åkte ner till Östraby för att provrida honom. Han var så lydig, och gick fint i alla gångarterna. Dessutom var han körd, som vi också provade. Köpet gick i lås. Det var inte så lätt för Elin att rida honom, för han var smart och stark. Jag hade lite lättare att hålla emot skänkeln i galoppen.

Mac var en kul och trevlig häst att ha, och det var väldigt skönt att bara sitta 140 cm upp i luften.

Jag utbildade honom vidare i dressyren, och Elin red honom i grupp på lektion i ridhuset. Senare hade hon inte tid, så jag tog över honom.

Det var väldigt kul att både rida, och köra, honom. Han fick en kompis efter några månader; Imre. Det tyckte han om.

Med tiden blev det jobbigt med två hästar, så Mac blev ensam igen. Då blev jag lekkamrat när jag skulle rida, och det var lite läskigt, måste jag erkänna. Jag fick stålsätta mig ordentligt för att inte bli rädd när han brallade med mig. Till sist bestämde jag mig för att det var slutridet på egen häst, och saluförde honom. När Tytti kom, var det kärlek mellan Mac och henne direkt, och det har fungerat jättebra. Massor med spekulanter hörde av sig, men de flesta avrådde jag. En fjording är ingen barnhäst, samt den är stark och smart. Man rider den inte trött.

Det tog lång tid att vänja sig av med tanken att :Nu ska jag ta in Mac, nu ska Mac vattnas, nu regnar det, så jag får ta täcke på honom osv. Det är skönt att lägga all tid på hundarna, men jag saknar att "mysa" med hästen. Att stå i stallet och rykta honom, att pussa honom på mulen, och att krama honom. Men jag vet att han har det jättebra, och annars hade jag inte sålt honom.

När Mac hade rullat sig, brukade han sätta sig upp en stund, och sedan resa sig. Här lyckades jag få det på bild. Det ser onekligen kul ut, och jag vet ingen annan häst som gör så.