Lagom till Lucia, åkte jag till Helsingborg för att hämta Hanter. Han var åtta veckor gammal, och en pigg liten krabat. Hanter var först i kullen att ta sig ut ur valphagen, för att utforska köket hos Marie-Louise. En syster till Charm, Cora, var hans mamma, och Markalléns Nando hans pappa. Hanter var två veckor gammal när Charm dog.
Äntligen skulle han nu komma hem. Jag var så lycklig! Året var 1980.
Boken Din hund, hade precis kommit, och jag hade den som en bibel under Hanters uppväxt, och det blev Bra!
Hanter var från början, en mycket duktig spårhund. Under hela sin levnad, missade han endast en handfull spår, och det är verkligen bra.
Under årens gång, tävlade vi en hel del. Här följer hans meriter:
Certpoäng i Segrarklass spår
Godkänd i Segrarklass sök
Uppflyttad till högre klass skydd
Korad
1:a i öppen klass på utställning
V på schäferutställning
1:a pris i lydnadsklass 3 (högsta klassen som fanns då)
Erhöll stor silverpokal på Sofiero utställning, för högst bruksmeriterade schäfer med 1:a i öppen klass
Hanter blev Skåne-Blekinges högst meriterade hund ett år.
Hanter slutade sin tävlingskarriär, endast 5 år gammal, då jag fick vår dotter Elin.
Sammanfattningsvis kan man säga om Hanter, att han var mycket bra i bruksbiten. Lydnaden däremot hade jag mycket jobb med. Kanske beroende på Hanters stora Ego. Han morrade alltid om jag kom nära matskålen eller ett ben, men jag kunde alltid ta det om jag ville. När vi skulle få Elin var vi lite oroliga hur han skulle ta det, men det gick jättebra. När jag pysslade med Elin, klappade jag Hanter med andra handen, så han kände sig aldrig utanför, och det var skönt.
Hanter drygt ett år.
Därefter tränades han och levde ett bra liv hos oss, tills han gick bort 10,5 år gammal. Under sina sista år fick han "damsällskap" i form av lilla Kitty. Mer om henne på hennes sida.
På tur med Hanter.
Hanter är sex år och Elin 1 år!
Skönt att komma ut i det fina vintervädret.
Så här kunde det se ut förr i tiden :)